Man kan undra vad den kommer från. Den där jobbiga magkänslan.
Ångest? Oro? Jag vet inte ens vad det är.
Det konstigaste är när jag i huvudet tänker att allt är bra, att jag är lugn och inte har panik. Jag är inte ledsen.
Men magen säger något annat.
Det sitter som ett tryck över bröstet/precis under bröstet. Och det är den där känslan av att inte riktigt kunna ta djupa andetag.

Igårkväll (läs natt) efter att jag skrivit det första blogginlägget fastnade jag i en bra bok om självkänsla. Den gav mig så mycket och jag kände mig så lugn och avslappnad och somnade så gott. Men imorse var det förbannade magontet tillbaka.